oj oj oj hade minsann sovmorgon, vaknade inte förrän 06,00 idag :) Helt otroligt.

Och här sitter man med sitt jävla kaffe och vet inte hur denna dag ser ut.

Tre dagar kvar till nästa Huddinge besök, och nä jag tror inte den vuxit ett skit om jag ska vara helt ärlig, då e frågan om det är lönt att fortsätta!?

Och om d någonsin är lönt att försöka igen.

Och om d inte är det ja då börjar nästa bearbetning, då ska man få in i sin skalle att vi inte kommer få den där mysiga kärnfamiljen.

Och än en gång för er som följt mina bloggar innan, så är jag för feg för att försöka göra något mot mig själv. Men helt ärligt så skulle jag nog helt vilja bara fösvinna.

Och då kommer ni och säger, men man klarar det ju ändå hur tufft d än är, Du ska se d ordnar sig, Du får tänka på dina vänner och familj, Du fixar det här...BLA BLA BLA Varför ska JAG tänka på bla bla bla, Varför ska JAG fixa d här, Varför & HUR kommer d ordna sig?

Ordnar sig ja d gör d om vi lyckas med bebis, ordnar sig gör d om vi lyckas med bebis + jag hittar ett jobb jag klarar arbeta  med, ordnar sig gör det om  jag/vi kan få leva lite normalt... Men det kommer ju inte att ske...Så det kommer inte att ordna sig!!!!

Jag är helt enkelt så jävla trött på att ni som sitter där med er familj med era barn, ska försöka tala om för mig att ni liksom vet det ordnar sig, ja för er kanske men HUR vet ni det ordnar sig för oss?

Ja jag vet ni bryr er och bara vill väl, men jag lovar hade ni kunnat sätta er in i min situation så hade ni förstått att jag blir så här.  Givetvis så blir jag glad ni bryr er, för ni som bryr er är inte många idag, många har försvunnit med åren. Vad e man då värd liksom när ens vänner försvinner?

Ja jag tror inte jag behöver skriva idag att jag mår skit, tror ni förstått det.

Bubbis Jag Älskar Dig *pussipuss*

/Ammi