Sovit hela natten faktiskt. Sitter här med min kattmugg med kaffe, och den stora riktiga katten på ryggstödet. Det är som det ska.

Jag var i Huddinge igår som ni kanske läst, inget roligt besök då slemhinnan inte vill växa. Den är fortfarande 5mm och den kommer förmodligen inte bli tjockare. Pratade med läkaren och hon tyckte vi skulle försöka iaf, hon rådfrågade en annan läkaremed och hon tyckte likadant. Det finns visst dom som blivit gravida på 5mm, så helt omöjligt är det kanske inte. Jag pratade med barnmorskan och vi sa att vi gör upp en plan och så skulle jag prata med sambon och ge besked.

Planen är då att börja med vagitorier idag vid middagstid och fortsätta med tebletterna som vanligt. Och så fick vi en tid till på fredag 14.30 för insättning.

Ringde sambon på en gång när jag kom ut därifrån och hörde vad han tyckte, och han mena på att jag får ta det beslutet. Det är jag som går genom alla hormoner och rent psykiskt är det jag som tar "stryk". Jag sa det att visst jag har sagt att är den bara 5mm så gör jag det inte, men va fan. Vi har fått försöket godkänt av vårt landsting, det är vårt befruktade ägg, ska det då bara ligga där och sen bara kastas?! Nej fan heller, så jag/vi beslutade att vi kör ändå.

Vi var på apoteket igår och hämtade ut alla hormoner jag behöver. Och det är som sagt med blandade känslor som jag gör det här. Men skulle vi ha slängt dom så kommer jag för resten av mitt liv fundera på om d hade kunnat gå. Och jag känner mig själv, vet med mig själv att d skulle ta knäcken på mig helt med tiden.

 

Så jag ber er alla att hålla tummar och tår på fredag att allt går bra.

 

Vi har ju två befruktade kvar och jag ska helt ärligt säga att på ett sätt hoppas jag att båda måste andvändas nu, för sen e d  slut, sen finns det inte mer försök och vi kan gå vidare. Vi vet då att d inte finns mer och då är allt över. Givetvis svårt men också skönt att inte behöva tänka mer på om d kommer fungera eller inte.

 

Och ja nu sitter jag här. Biter på naglarna så klart och "fasar" för hormonerna som ska in i min kropp vid lunch tid. Fy fan jag önskar ingen detta kan jag säga. Detta är femte gången jag kör en hormonbehandling, första gången var ett "prov" på vad min kropp behövde, sen tre ggr i samband med insättning. Och för varje gång tar psyket mer och mer stryk, och det är väl som Lena säger det är väl "stressen" om att jag snart vet det är helt över, och så klart d vill ännu mer det ska fungera.

NU skulle jag vilja ha både min mamma och mormor att ringa, det är när det är så här svårt jag saknar dom mest, för dom fanns alltid där för en när man hade d svårt. 

NU skulle jag vilja ha min sambo hemma, han är ett stort stöd med sitt lugn han har, han säger inte mycket men hans stora famn lugnar mig.

NU skulle jag vilja kunna krama om Susse & Jennifer, saknar er som fan.

NU skulle jag vilja vara i Skåne hos min närmsta bästa vän och hennes tre underbara ungar, saknar er också.

NU skulle jag vilja gråta hos Lena, och bara få den där speciella kramen som bara hon kan ge, och höra lilla Jasmine säga "Mamma, grannen e lessen" och sen kramar hon om mig.

Som ni förstår så skulle jag NU vilja ha ALLA som står mig nära hos mig.

Nehe om man skulle försöka fördriva tiden, ja och det i vanlig ordning blir ju med att städa och plocka, springa till tvättstugan och sen messa Lena om att vilja ha frukost.

TACK ALLA

för ni finns, utan er hade jag inte klarat detta...

BUBBIS JAG ÄLSKAR DIG *PUSSIPUSS*
Kram

/Ammi

Bilderna nedan är:

Lena & Jasmin, Solans son Elias, Solans son Pierre, Solans dotter Rebecca, 

söta aporna får bli jag och Solan då jag inte lagt in någon bild på henne än :P

&

sist men inte minst Susse & Jennifer

<3

Sitter här och borde väl lägga mig. Men med tanke på jag somnade kl 7 i morse och vaknade kl 18 ikväll, så blir d nog svårt.

Är väl skapligt nervös inför imorgon, då det är dags för Huddinge ingen.

Psyket och hormonerna spelar ut min kropp totalt, det kliar överallt, något vajsing med mitt öga som ömmar och varar. Smärtan är bultande bakom ögonlocket och strålar sig mot huvudet. Lite svullet och mest ont gör det om jag rör huvudet för fort. Kliar gör det mest i ansiktet. 

Helgen har ändå varit rätt bra, jag och sambon har spelat/kollat film tillsammans och det har varit skönt att bara göra d lilla. Sambon har fixat med serverdatorn lite också så den e snart klar. Är väl oftast det vi gör på helgerna men det är helt ok faktiskt. Trivs med att ha honom hemma fast han inte gör mycket, men bara skönt att slippa få vara själv.

Blir väl att sätta sig och glo på någon film i soffan ett tag och sen försöka sova, men jag känner mig själv kommer sitta där vaken till 4-5 och DÅ bli skit trött. Och ska inte då lägga mig för då kommer jag inte upp alls :(

Men men nu blir d lite spela glob iaf så får jag se vad som händer.

BUBBIS JAG ÄLSKAR DIG *PUSSIPUSS*

Kram

/Ammi

oj oj oj hade minsann sovmorgon, vaknade inte förrän 06,00 idag :) Helt otroligt.

Och här sitter man med sitt jävla kaffe och vet inte hur denna dag ser ut.

Tre dagar kvar till nästa Huddinge besök, och nä jag tror inte den vuxit ett skit om jag ska vara helt ärlig, då e frågan om det är lönt att fortsätta!?

Och om d någonsin är lönt att försöka igen.

Och om d inte är det ja då börjar nästa bearbetning, då ska man få in i sin skalle att vi inte kommer få den där mysiga kärnfamiljen.

Och än en gång för er som följt mina bloggar innan, så är jag för feg för att försöka göra något mot mig själv. Men helt ärligt så skulle jag nog helt vilja bara fösvinna.

Och då kommer ni och säger, men man klarar det ju ändå hur tufft d än är, Du ska se d ordnar sig, Du får tänka på dina vänner och familj, Du fixar det här...BLA BLA BLA Varför ska JAG tänka på bla bla bla, Varför ska JAG fixa d här, Varför & HUR kommer d ordna sig?

Ordnar sig ja d gör d om vi lyckas med bebis, ordnar sig gör d om vi lyckas med bebis + jag hittar ett jobb jag klarar arbeta  med, ordnar sig gör det om  jag/vi kan få leva lite normalt... Men det kommer ju inte att ske...Så det kommer inte att ordna sig!!!!

Jag är helt enkelt så jävla trött på att ni som sitter där med er familj med era barn, ska försöka tala om för mig att ni liksom vet det ordnar sig, ja för er kanske men HUR vet ni det ordnar sig för oss?

Ja jag vet ni bryr er och bara vill väl, men jag lovar hade ni kunnat sätta er in i min situation så hade ni förstått att jag blir så här.  Givetvis så blir jag glad ni bryr er, för ni som bryr er är inte många idag, många har försvunnit med åren. Vad e man då värd liksom när ens vänner försvinner?

Ja jag tror inte jag behöver skriva idag att jag mår skit, tror ni förstått det.

Bubbis Jag Älskar Dig *pussipuss*

/Ammi

Jahapp 04.45 e kl och här sitter man, men inatt vaknade jag av att sambon la sig :(

Hur mår ens liv då?

Skit, Skit & åter Skit kan man väl säga.

Jag har aldrig märkt av så här lite att jag äter hormoner. Och att jag tror det är hormonerna som styr mig nu är säkert bara en jävla inbillning. Jag funderar en hel del, och jag tror inte på denna omgång alls. Jag har haft ont i magen rejält ett par dagar av 14 dagar, det stämmer inte. Kroppen e som vanligt inget förändras speciellt. Mer än inbillningen då vissa dagar.

Jag är mest frustrerad av personer som inte bryr sig om sina barn, personer som inte borde ha barn, medans det finns personer som inte önskar annat än barn och inga får. Hur kan man inte bryr sig om sina barn? Hur kan man inte vilja ha sina barn? Och varför skaffa barn om man ändå inte vill ha dom?

Jag blir arg, förbannad, ledsen och tycker så synd om dessa barn. Vad ska d bli av dessa barn när dom växer upp utan någon förälder som bryr sig om dom? Och när sen barnen trotsar och skiter i allt så säger föräldrarna, oh herre gud vad ska jag göra med barnet? BRY DIG OM är mitt enkla jävla svar.

Usch så arg jag blir.

Ja annars är väl dagarna som vanligt, långa, ensamna, tråkiga, rastlösa ja helt värdelösa helt enkelt.

Saknar mina vänner i Skåne eller iaf en Solan och hennes barn, hon e den enda som hör av sig. Saknar Susse & Jennifer som fan. 

Tänk vad tråkigt det kan bli bara för man flyttar långt ifrån varandra. Varför kan man inte hålla kontakten iaf, varför ska den vänskapen typ rinna ut i sanden bara för d e mil mellan oss? I dagens läge så finns d, mail, msn, sms, mms & hemtelefon. Hur svårt kan d vara? Och varför är det oftast bara den ena som hör av sig.

Och jag e ju så snäll så som nu när jag pendlar till Huddinge då skickar jag mass-sms till alla fast dom flesta INTE har hört av sig på evigheter. Ska kanske bli en iskall person och skita i dom, precis som dom skiter i mig.

Sambons familj mår inge bra, svärmor e jättedålig och svärfar ligger på sjukhus. Så vi får väl se hur allting går. Jätte tråkigt.

Så ja livet är piss och skit helt enkelt.

Detta gnäll får väl vara slut där.

LENA DU ÄR SÅ FÖRBANNAT BÄST

SOLAN JAG SAKNAR DIG

SUSSE & JENNIFER JAG TÄNKER PÅ ER

BUBBIS JAG ÄLSKAR DIG *PUSSIPUSS*

Kram

/Ammi

Igår gick d inte så bra, slemhinnan var bara 5 mm, så jag ska tillbaka om en vecka igen. Ja mycket mer än så finns d inte att säga.

Jag mår skit, jag känner hur värdelöst allting är. Ja d behövs inte sägas mer där heller.

Är så frustrerad, jag kan nämligen nämna minst tre st som egentligen inte skulle ha barn, och här sitter jag och vill inget hellre än  att få en bebis.

 Så kan bara säga dont mess with me now, jag mår som sagt skit och just kan jag inte kontrollera humöret. Alltså jag slår väl inte ihjäl någon men jag kan bli riktigt ledsen och förbannad.

LENA DU ÄR FAN HELT JÄVLA OTROLIGT BÄST

Bubbis Jag Älskar Dig *pussipuss*

 Kram

/Ammi

Lena & Jasmine

Jahapp här sitter man, kl är tjugo över två på natten och jag borde egentligen sova, för längesen.

Men jag kan inte somna, tankarna far runt, tårarna rinner, magen gör ont och nervositeten är stor.

Har väl nu börjat förstå vad jag gett mig in på. Jag vet ju hur allt kommer vara jag vet hur det går till, jag kan denna process utantill, men där e ett stort MEN, jag vet inte resultatet. Ingen kan svara på det, Ingen vet hur det kommer gå, Ingen vet. Det är där jag blir så nervös.

Detta kan vara vårt sista försök, och samtidigt som jag längtar så tills d e över så skulle jag ju egentligen vilja göra detta så många ggr som det krävs, för att jag och Bubbis ska få vår bebis. Jag önskar INGET annat, kan jag inte bara få det enda jag önskar i hela världen. Jag är ingen krävande person, jag är nökd med det lilla jag har, men detta e STORT och detta är det enda jag önskar.

Jag vet fler som önskar detta för mig, men jag vet två änglar som skulle skrika HÖÖÖGT av glädje om detta lyckas. Mamma & Mormor har sagt miljoner ggr att dom önska så att få vara med om att jag fick bebis. Och även om dom inte är här så, så skulle dom med sina änglavingar vaka och skydda oss så hårt.

Men efter 4 försök så vågar man inte tro för mycket jag vågar helt enkelt inte, så jag överlåter d till mina vänner och min lilla familj som jag har. Hoppet? Jo d finns där lite av, annars hade jag aldrig gjort det är. För den som aldrig varit gravid eller genomgått hormonbehandling, kan inte säga något. Dessa hormonbehandlingar jag genomgått har nog varit dom värsta tiderna i mitt liv.

Att helt "tappa" kontrollen över sig själv är fan inte roligt, att inte kunna styra sina känslor, vare sig det är aggressioner, glädje eller sorg. Att bara sitta där och bara skratta så man får kramp, visst det är kul men också jobbigt, för man vet egentligen inte vad man kanske skrattar åt. Att bli så jävla  förbannad för t.ex att en vän glömde ringa på den tidpunkten, vilket inte är en stor sak men blir d i den här situationen. Och jobbigast av allt att gråta hela tiden över absolut ingenting. Att sitta rätt upp och ner och gråta i flera timmar, att gråta så mycket att man hyperventilerar, och då kan d vara av glädje eller sorg, eller ja vad fan som helst.

Jag satt innan ikväll och chatta med en vän, och skrev då till henne att jag skulle kunna springa rätt upp till Grannen Lena och bara krama om henne och skrika DU ÄR BÄST, samtidigt som jag skriver d så stortjuter jag, varför? Har ingen aning.

Sitter nu och skriver här och känner hur dom där jävla tårarna trycker på. Och jag vill inte av hela mitt hjärta behöva genomgå en sådan runda till som jag gjorde med en av dom andra behandlingarna. Den var så hemsk, jag klarade inte ens av en 2-åring som var "elak" mot mig utan att bryta ihop. Jag kunde inte se på djursjukhuset och då se en gammal tant som måste avliva sin gamla sjuka  katt utan att stortjuta. Usch nä tack inte en sådan runda till. Samtidigt som jag kundebörja stortjuta för att mina vänner sa till mig att dom älska mig.

Lena skrev på msn innan lycka till för imorgon och gå och lägg dig nu så du kommer upp, Kram. Innan hon skrev igen så skrev jag nu får du inte skriva mer för då gråter jag igen. Sen logga jag ut.

Och nu sitter jag här med en spinnande katt i mitt knä och en varm kopp te. Om 4tim15min ringer kl, så jag tror d blir att sitta uppe eller så blir d csi i soffan sen. 

Och visst jag tror väl att skulle d gå åt helvete igen så skulle d vara tufft, skulle d vara sista försöket så blir d ännu tuffare. För DÅ vet man hur livet kommer se ut, ett liv utan barn. Och jag kommer i hela mitt liv få bära på detta jag kommer falla, ta mig upp...falla, ta mig upp...det är så livet kommer se ut. Och det är jag fullt medveten om. Jag har levt med det resultatet förut, Innan äggdonationen blev lagligt i Sverige. Och hur jag ska hantera det, ja det får jag ju ta då.

Tufft, Svårt, Jobbigt, Deprimerande, Sorgligt, Tråkigt, Krävande...m.m Detta är bara några ord för vad detta är, för vad det är att behöva genomgå. Att behöva lida så mycket för en enda önskan.

Medans vissa andra som över huvudtaget INTE ska ha barn, har d hur lätt som helst att skaffa barn. Fy fan nu blir jag arg istället, så nu slutar jag skriva om det.

Jag ska nog ta mig in i soffan och kolla csi istället...eller vad fan jag kan ju se d här. Men CSI blir d iaf.

Tack av hela mitt hjärta för att ni läser, en kommentar gör inte ont att få. Jag bits inte så man får fråga om saker, inte alla som vet vad jag pratar om så fråga på, jag svarar gärna om jag kan.

LENA DU ÄR BÄST (Och just nu e Jasmine med bäst, hon e så go just nu)

SOLAN SAKNAR DIG

SUSSE & JENNIFER SAKNAR ER

BUBBIS JAG ÄLSKAR DIG *PUSSIPUSS*

Kram

/Ammi

Jaha då sitter man här med sitt kaffe, och har tagit sina jävla hormoner.

Jag blir verkligen så jävla trött på folk som inte kan ta hand om sin egen skit, utan istället kastar skit på andra. Falska jävla personer.

Är det inte bättre man tar ansvar för det man har istället och är ärlig och säger som det är. Om man nu är deppig säg det då, så vet man ju att man ska ta d lite lugnt och kanske t.om lämna den person ifred.

Nej då spyr man galla över personer som faktiskt bara gör en sak, bryr sig.

Jag brukar tala om mina dåliga dagar, som nu t.ex jag har en dålig tid då jag e otroligt nervös inför måndag och Huddinge. Och vet då min omgivning om d så vet dom också hur dom ska ta mig. 

Jag e väldigt i obalans just nu och jag känner att jag e inte värd att få skit, och absolut inte få skit bara för jag bryr mig. 

Jag blir så trött helt ärligt.

Jag kämpar så för mig själv att hålla humöret uppe, och det är fan inte så lätt när folk slår undan benen på en. Det är liksom inte bara privatpersoner jag pratar om nu, det är ju även sjukvården, myndigheter som håller på att bråka.

 

Usch det var inge kul att blogga idag, vart ju bara negativt. Men så får d bli. Nu ska jag dricka mitt kaffe iaf i lugn och ro. Ska kanske t.o.m ta en cigg.

För där e jag faktiskt duktig, jag röker absolut inte så mycket som innan. Jag har minskat kraftigt mycket. :) Jag e stolt över mig själv.

 

 

LENA DU ÄR BÄST

SOLAN JAG SAKNAR DIG

BUBBIS JAG ÄLSKAR DIG *PUSSIPUSS*

KRAM

/Ammi

Saknar min tös Rebecca

<3

Saknar mina töser

Ja man kanske är på rätt väg, somnade i lagom tid igår och vaknade halv fem idag. Bättre än igår då jag vaknade halv fyra. Så förhoppningsvis är d på rätt håll.

Jag håller ju på med lösnaglar alltid för att ev en dag innan pension sluta bita på naglarna. Idag lyckades jag med det jag länge fasat över, att få nagel-lim på glasögonen, tack och lov inte mitt i synfältet. Men fan inte nu har liksom ite råd att köpa nya brillor nu fast jag skulle nog behöva.

Idag har jag tvättat 3 maskiner, dammsugit och diskat två maskiner. När kl närmar sig 10 ska jag bege mig till stan för att handla lite mjölk och middag. Vad d blir för mat idag har jag ingen aning om.

Börjar bli segt nu kan jag säga, servern på spelet e nere med så jag kan inte fördriva tiden där :( Och där ser man hur handikappad man e om den e nere hehe. Nehe jag e väl inte spelberoende hahahahaha.

No WoW No Life :P

Kan väl tala om att det inte blir något med pressbyrån så nu sitter man där och vet inte vart/vad man ska hitta för jobb...

Förhoppningsvis får jag inte en febertopp som igår.

Nehe blir nog lite kaffe tror jag...

Kram ALLA

Lena Du är snäll så du e dum så e d bara... :P

Bubbis Jag Älskar Dig *pussipuss*

/Ammi